En dag i höstas så satt Jenny och tittade på bilder på barnen jag tagit med min mobil. Plötsligt ropar hon från vardagsrummet med en påtagligt arg stämma, - Kelly!! Vill du förklara det här!?
Själv satt jag på kontoret och höll just på att digitalisera gamla tidningsartiklar om pappa. Jag väcktes ur min nörddvala och rörde mig med snabba steg mot vardagsrummet. När jag närmade mig Jenny så såg jag hur hon försökte dölja ett leende bakom en tydligt tillgjord arg min. Hon vände telefonen mot mig så jag fick se vad som gjort henne irriterad och sa, - Avslöjad! Höll du inte i honom?
- Det gick ju bra. svarade jag. Det svaret var hon inte helt nöjd med.
 |
| Han blev väldigt stolt över sig själv! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar