Djur, statyer och fåniga föräldrar

Har man inga vänner får man prata med sig själv, och har man ingen att bli fotad med så får man fotas med en staty. Logiskt, enkelt och ganska kul.

Jag och Jenny började för tre-fyra år sen att ta kort på varandra med djurstatyer.
Det hela har utvecklats under åren och nu har vi närmare hundra bilder på varandra där vi kramar, poserar och sitter på djur, statyer, glassgubbar m.m.
Kanske borde vi sätta ihop ett roligt album som våra barn och barnbarn kan skratta åt om femtio år.
Vem hade inte velat se sin mormor posera med "Sola i Karlstad" eller sin farfar sitta på en isbjörn?

Här kommer ett litet smakprov från min iPhone...

Jenny kramar en valross i Orsa Björnpark.   Sommaren -11

Jag går armkrok med "Sola i Karlstad" vid Klarälvens strand.   Våren -11

Jenny sparkar boll utanför Ullevi i Göteborg.   Hösten -11

Jag omfamnar statyn "Dimma" i stadsparken i Karlstad.   Hösten -12

Theodor är överlycklig över att få sitta på ett noshörningshuvud i gips på EM på Gräsdalen.  Våren -12