Veckorna springer iväg, kanske snabbare än någonsin förut, men samtidigt har det varit några riktigt långa dagar. En ekvation som inte riktigt går ihop, men jag står fast vid den känslobeskrivningen.
De ganska nya husköparplanerna vi ägnat oss åt de senaste veckorna gick i kras när ena parten av säljarna valde att ångra sig, kräva 300.000:- över utgångspris, annars ingen affär!
Tillåt mig skratta... ha ha ha!
Men skrattar bäst som skrattar sist, lagom till att vi har flyttat in i något annat hus vi köper istället så kommer de första fakturorna för advokat- och tingsrättskostnader i hans brevlåda tillsammans med beslutet att han tvingas sälja huset, denna gången genom ombud istället för en professionell mäklare.
De säger att den sanna glädjen är skadeglädjen. I normala fall är jag av en annan åsikt, men just i det här fallet är jag nog beredd att hålla med.
Det blev ett väldigt antiklimax förra veckan när mäklaren hälsade att han gått bet i sina kommunikationsförsök och att huset är bortplockat från marknaden.
Men vi har ingen som helst stress att flytta, knappt en bra anledning, det är bara såna vi är i vår lilla familj.
Utveckling, utveckling, utveckling! och när vi väl börjat varva upp och plötsligt får bromsa så får vi lägga i en ny lägre växel för att det ska bli en behaglig acceleration.
Imorgon är det onsdag... skôj! :-)
.JPG)
