Syskonkärlek

Jag har välsignats med många fina syskon och det är jag oerhört tacksam för, några har varit med mig från födseln och lika många har jag på ett eller annat vis fått på vägen, ni vet förstås själva vilka ni är men för att klara ut eventuella funderingar så syftar jag givetvis på Kebby, Solveig, Fredrik og Elisabeth.

I min värld är förstås min egna familj, min son och min underbara Jenny det allra käraste jag har, men mina många syskon har alltid funnits som en stark och viktig grundpelare i mitt liv, något som i stor utsträckning faktiskt har format min identitet. Det fina med syskonkärlek är att man ena dagen kan slita varandras hår och nästa dag finnas där för att ge eller få  tröst och förlåtelse.

Eller som Björn Ranelid hade förklarat det...

"Kärleken, detta under, detta mirakel… och är mäktigare än allting annat på denna jord."

Men det är inte bara vår svenske estradör Björn Ranelid som författar sina tankar i sång.
På min storasyster Kettys 30-årsdag för ett par veckor sedan överraskades hon med en låt skriven och framförd av lillasyster Kessy.

Lyssna och njut, hon är väldigt duktig...

http://www.youtube.com/watch?v=j2pJQOwobkA