Ja, hösten kom ju för ett par månader sen, mer eller mindre. Men det är de där soliga höstdagarna som ser så mysiga ut när man tittar ut genom fönstret men som visar sig vara blåsiga, blöta och isande kalla när man väl har gått ut. Det är DE dagarna som jag saknar de varma sommarkvällarna, när man oftare sitter ute och äter än inne. Men vafan, om sisådär sju månader kanske man kan äta på verandan igen, om man drar på sig en jacka... annars får man vänta en månad till... om vi har tur med vädret förstås... varför bosatte sig folk här uppe i norr egentligen!?
Jag antar att de föll för de där få, men gnistrande vackra vinterdagarna och de där riktigt fina svenska sommarkvällarna som man inte kan hitta någon annanstans.
De första vårveckorna när alla bleka svenskar, skogar och växter vaknar till liv efter vinteridet har också sin charm, men den svenska hösten är bara kyla och elände.
 |
Skaldjur, några Smålands, goda ostar och surströmming med familjen och svärföräldrarna.
Några dagar innan bröllopet i juni -13. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar